EFTERSÖK

Besökare nr.

Parallellt med kurser, spårprov och träning blev det en hel del eftersök på älg.
Det hela började efter vi gått en eftersökskurs 1994. En av kursledarna frågade om jag kunde ställa upp vid en ev. skadeskjutning under älgjakten. Givetvis tackade jag ja till det, eftersom det skulle visa om hunden var tillräckligt tränad att klara ett "skarpt läge" och att vi dessutom kunde hjälpa till att förkorta ett djurs lidande.

Kviga poserar vid Mjösjön


Älg påkörd av tåget

.  Ett lyckat eftersök


Stor älgtjur


Älgkalv


Älgkalv

  Helga vaktar tjuren


Nyfiken älg


Hjorteftersök aug.2006


Lyckat eftersök sept.07


Lyckat eftersök i mörker.

Olgas första eftersök i mörker

Olgas första älg 2010

Inför första eftersöket var pulsen rätt hög kan jag lova! Både p.g.a. spänningen, och rädslan att vi inte skulle lyckas med uppdraget.
Sally skötte sitt spårarbete alldelens utmärkt, men naturligtvis gjorde jag en stor tabbe som jag tror många gör på sitt första eftersök!
Jag litade inte på hunden utan trodde mer på den skärrade skyttens ord.
Som tur var övertygade Sally mej så småningom att det inte var nått fel på hennes näsa och hon spårade fram till älgen och fick en klöv att bära hem som belöning.
Sally hann spåra upp många skadade älgar innan hon pensionerades, mot sin vilja förståss.

Jag insåg snabbt att skillnaden mellan viltspårprov och eftersök var som dag och natt. Det krävs betydligt mer kunskaper hos föraren plus noggrannhet, uthållighet, ödmjukhet och samarbete. Hunden ska klara av mer än att kunna spåra bra. Stresstålighet, koncentration, uthållighet och att kunna koppla av under avbrott i eftersöket är några egenskaper den bör ha.
Sedan är det erfarenheten som är bäste läromästaren. man lär sej alltid något nytt under ett eftersök, åtminstone om man liksom jag gör eftersök i många olika jaktlag.
Trots att jag hållit på med eftersök rätt många år så känns det många gånger som jag har mycket kvar att lära mej. Jag tror aldrig man blir full-lärd inom detta område. Ofta ställs man inför nya situationer som måste lösas på ett så bra sätt som möjligt.

1999 började Hannoveranaren Helga, då 1½ år gammal, gå på eftersök. Det kändes lite som att börja om från början igen. Det tar ju ett antal eftersök innan man lärt sej att läsa av hunden rätt i olika situationer. Liksom Sally beter hon sej inte på samma sätt på träning och prov som då vi går eftersök. Det verkar som hunden lär sej efter ett par eftersök då det är allvar eller träning/prov.

Hösten 2003 var hennes femte säsong som eftersökshund och hittills hennes tuffaste också. Det har varit flera svåra och långa eftersök som avbrutits p.g.a. mörker, björnkontakt eller att djuret ansetts oskadat. Helga har dock inte tappat motivationen utan har spårat med samma intresse, tålamod och uthållighet nästa gång det varit dax.

Under jaktsäsongen -04 och -05 har det inte varit så väldigt många eftersök, men nog så krångliga och svåra. I ett fall sprang det skadade djuret + 6 stycken till iväg i samma löpa, men Helga tog utan tvekan det rätta spåret då den skadade älgen vek av och fann djuret så småningom liggandes dött.

Vid ett annat eftersök, där 4 djur var inblandade, hade först en annan spårhund använts, sedan en löshund och dessutom ett antal jägare som trampat runt och letat det skadeskjutna djuret utan att hitta det, innan dom ringde och ville ha hjälp. Helga tog an spåret utan att tveka och djuret kunde avlivas efter ca 1 km:s spårande.

Att Helgas uthållighet fortfarande är stor bevisade hon på ett eftersök som blev 8 km långt. Matte var rätt så trött och slut efteråt medan Helga såg rätt oberörd ut.

Ett annorlunda eftersök gjorde vi tillsammans med Agnetha Elbacks labradorer. En 9 månaders schäfertik hade blivit påkörd och försvunnit. Ägaren hade letat ett dygn efter henne utan resultat. Det hade både regnat och frusit till under natten så då vi kom fram till en väg tappade hundarna spåret. I stället för att spåra fick hundarna söka av närliggande områden och efter 4 timmar hittade vi hunden som tyvärr var död. Ägaren blev naturligtvis ledsen men var tacksam att vi hittade den så han slapp gå i ovisshet om vad som hänt hunden.

27 juni 2006. Ännu ett annorlunda eftersök.
Fick kl.18 ett tfn-samtal från en förtvivlad bonde vars kvigor hade rymt från hägnet någon gång under natten till den 26:e. En hade dom hittat hos grannen men de övriga 6 var borta. Större delen av dagen hade gått åt till att leta i skogen med egen hund både lös och i lina men utan resultat. Jag hade mina tvivel om Helga skulle spåra kor/kvigor, men det var värt ett försök i alla fall.
Vi startade där dom brutit sej ut. Det syntes tydliga spår i marken där mossan rivits upp. Helga nosade intresserat och satte iväg med nosen i backen. Terrängen var besvärlig, väldigt brant, stenig och håligheter med mossa över. Efter ca 1 km spårande kom vi till kanten av en brant som ledde ner till ån. Helga ville nerför och det syntes spår efter djur som hasat ner där. Vi startade försiktigt nedfärden hasande på hälarna och med hjälp av diverse småträd att hålla sej i.
Efter ca 50 meters nedfärd såg jag ryggarna på 3 av djuren längre ner. Vi stannade upp och bonden gick ner. Där låg alla 6 kvigorna lugnt idisslande nere vid å-kanten. Med hjälp av grimma på en av dom så fick vi alla 6 att lugnt styra kosan hemåt och in i hägnet igen. Helga var dock inte helt nöjd eftersom hon inte fick komma i närkontakt med djuren som hon så gärna ville.

2006 års första eftersök på skadeskjutet vilt blev redan senare delen av augusti, då en kronhjort blivit påskjuten. Det var första gången Helga spårade kronhjort och det blev ett lyckat eftersök. Efter ca 4km spårande hittades hjorten död. En annan hund hade använts tidigare på dagen men misslyckats och tagit fel spår.
Det var tryckande värme och sol men som tur var fanns tillgång till vattendrag där vi spårade.

Första perioden på älgjakten resulterade i 7 jobb för Helga. Några kontrollsök och några skarpa i besvärlig terräng. En söndag var vi ute från kl. 9.30 till kl. 18 på kvällen på tre olika spårningar. Nu blir det vila några veckor innan andra perioden sätter igång den 10 oktober.

2007 års eftersök började redan i april med två viltolyckor. Två kvällar med 2 veckors mellanrum fick vi ut och söka reda på rådjur.

I augusti var det dax för ett kontrollsök på råbock och första älgjaktveckan ett kontrollsök på älg. Andra jakthelgen bar det av utanför kommunen till ett jaktlag som påskjutit en älgtjur. Vi hade även en älghund med och två skyttar för det fanns björn i närheten också.
Helga sattes på spåret där älgen hade korsat en stig, men hon bakspårade till skottplatsen som hon noga undersökte innan det bar av. Inget blod eller andra tecken på träff hittades på platsen men efter 20 minuters spårning markerade Helga och vi hittade lite blod. Alltefter vi spårade blev Helga mer och mer ivrig och efter ca 50 minuters spårning hittade vi älgen som låg död. En 16-taggare, stor och kraftig.

En kväll i början av oktober ringde en förtvivlad kille som skjutit en råbock men kunde inte hitta den i det tilltagande mörkret. Helga sattes på skottplatsen och nosade runt där en stund, sedan bar det av i den risiga terrängen och efter ca 60-70 meter hittade hon bocken liggandes död vid en liten tall.

Det blev ännu ett eftersök på rådjur under hösten och årets sista eftersök på en älgkalv, där Helga spårade 5,5 km

2008. Under älgjakten 2008 gjorde Helga 7 eftersök/kontrollsök, det längsta på 4,5 km. Tyvärr fick hon aldrig komma fram till älg, men trots det var hon varje gång lite taggad att spåra. På ett av kontrollsöken spårade hon 4,5 km utan att vi hittade något tecken på skada.

2009. Olga fick ett tufft första eftersök. 4 älgar i samma löpa varav en skottskadad. Hon spårade  i tuff terräng 4 km innan jag ringde in ett annat ekipage. Varken det andra ekipaget eller en löshund fick dock fatt i det skadade djuret så jaktledaren avbröt.
Vi åkte också på en viltolycka ett par veckor senare, rådjur, men det var väldigt tät stenig och kuperad terräng och Olga var väldigt "het på gröten" så efter en timme avbröt vi och Ellen fick gå på fritt sök istället. Det förolyckade kidet hade avlivats och vi hittade inga tecken på att geten var skadad.

2010. Sent en kväll den 1:a Mars fick Olga ett fint tillfälle till träning då det skett en viltolycka på E12:an. En bil hade krockat med en älgko. Det blev spårning ca 100 meter i mörker och 1 meter snö. Det var inga problem för Olga som efter att försiktigt närmat sej älgen bakifrån, gick fram och högg den i halsen. Älgen var redan avlivad av två jägare, men det var en bra upplevelse för Olga.
Även Ellen fick senare spåra fram till älgen, vilket hon gjorde utan problem. Då hon kom fram och såg djuret ligga där vände hon "på en femöring" HUU! så stor klöv!!! tyckte hon. Efter lite lockande gick hon dock fram och snusade av djuret.

Andra älgjaktsdagen fick Olga visa framtassarna och göra en jägare väldigt glad. Kvällen innan hade han skjutit på en tjur som sprang iväg. Efter att ha väntat en stund gick jägaren för att leta efter älgen, men utan resultat då det mörknade. Efter att ha irrat omkring och förtvivlad letat till kl. 21 ringde han mej. Med Olga i bilen startade jag resan kl. 04.00 morgonen efter.
04.45 startade vi eftersöket och Olga markerade en lega efter ca 50 meter ute på ett hygge. Efter 15 minuters spårande kom hon fram till älgen som stupad under en gran. Ett bra skott men jägaren hade förmodligen gått ut för tidigt och stött älgen som steg upp och sprang iväg. Dock var den så skadad att det blev ingen längre sträcka innan den ramlade ihop och dog väl kamoflerad under granen.

9.30 samma dag ringde nästa jägare och behövde hjälp. Ko + kalv och en tjur på ett hygge, där tjuren påsköts och sprang iväg i skogen uppför ett berg. Olga tog an spåret och hittade lite blod ca 75 meter från starten. Vi spårade ett par kilometer och hittade blod med jämna mellanrum från början. Sista kilometern fanns inget. Ingen lega eller annat fanns efter spåret så vi bröt av och en älghund släpptes på, tyvärr utan resultat.

9 oktober Fick påringning för eftersök på ett påskjutet rådjurskid. Skytten hade själv gått runt i området och en annan spårhund hade också gått där. En get med två kid varav det ena kidet blev påskjutet på en åker. Alla tre hade sprungit mot skogen, det ena kidet haltade på ett framben. Blod fanns vid åkerkanten. Vi började spåra och hittade blodfläckar inne i tät tallplantering. Olga spårade och det gick mycket krokigt och fram och tillbaka inom ett mindre väldigt kuperat skogsområde. Hon hittade en bloddroppe här och där, men så småningom avtog blodet helt. Vi hamnade ute på en annan åker och sedan tbx in i skogen igen där Olga bara ringade runt runt och verkade inte hitta något utgångsspår så vi avbröt. Då hade vi spårat ca 4 km kors och tvärs i området. Jag rådde skytten att sätta sej där följande morgon och passa.
Fick ett sms följande förmiddag att kidet var skjutet. Det hade ett köttsår bakom ena frambenet.

2011. sept. Eftersök på en skadeskjuten älgkalv kvällen innan. Älghund + spårhund hade varit där på kvällen men fick avbryta p.g.a. mörkret. Ytterligare en älghund släpptes tidigt på morgonen på skottplatsen innan vi kom. Den stötte troligtvis iväg kalven för Olga hittade färskt blod efter ca 100 meter. Vi spårade ca 3 km men kom aldrig i kontakt med djuret. Blodet avtog helt sista km. En älghund släpptes på men den kom tbx. efter 2 timmar.
Det blev inte många eftersök för Olga denna säsong tyvärr men vi tränar på till nästa år.

2012. Ett lyckat eftersök med spårslut också, fick Olga göra i oktober. En älgko + kalv var påskjutna. Kalven sprang bara några meter men kon försvann i skogen tillsammans med en tjur. Olga fick starta vid skottplatsen och tog genast an ett spår. En bit in hittade vi blod men skytten visste inte om det var från kalven eller kon. Olga fortsatte dock med stor iver och efter 1 km spårande kom hon fram till kon som ramlat ihop nere vid en å. Det var en stolt Olga som gick fram och högg fast i huvudet. Hon hade ingen större lust att sedan lämna djuret då vi skulle gå tillbaka.

14 dagar senare fick Olga spåra 4 km i tuff terräng utan spårslut då skytten helt bommat djuret p.g.a. dåligt inskjuten bössa!! Efter provskjutning på skjutbana samma kväll satt inte ett enda skott på tavlan!
Olga har även gjort några kontrollsök.

2013. Hittills i år har det varit magert med eftersök för Olgas del tyvärr. Dock fick hon spåra till ett trafikskadat rådjur som levde. Det högg hon fast i halsen och jag fick sticka det. Ett annan viltolycka med rådjur resulterade till 1 km spårning i beckmörker och terräng med raviner, dock utan resultat annat än några få bloddroppar och en lega. Morgonen efter spårade vi totalt 3 km till utan resultat så jakträttsinnehavaren avbröt.